Ovisshet
2010-05-20 @ 10:55:49
Pust.. Jobbig natt. Inte sovit en sekund. Haft väldigt mycket i både hjärna och hjärta som spökat. Vid halv tre pallade jag inte mer, hade skitont i magen och var dyngsvett trots att jag haft fönstret vidöppet hela natten, så jag gick ut på en långpromenad. Kom hem kl 05 igen. Uppfriskande för kroppen men inte direkt för själen. Tror jag haft lite febertoppar faktiskt, men de känns ok nu iaf.
Em ringde nyss så vi ska ses på stan och bara va hon och jag lite innan jag börjar jobba. Hörde ryktas om lite ev volleyboll men får se om det blir av. Inte på världens piggaste humör just nu, så får se.
Usch känner inte för att jobba idag. Vill bara vara hemma och sova och glömma en himla massa. Men de är ju inte så lätt när allt gömmer sig precis bakom hörnet, och hoppar fram precis när de vill, utan någon hänsyn till nån whatsoever. Känner mig för tillfället trött och frustrerad. Jag är inte arg, absolut inte, bara ledsen och som jag sa trött, på dessa situationer som jämt och ständigt ska uppstå så fort man mår bra. De är ingens fel, that´s just the way it is. De som kändes så bra, trodde jag. Men jag hade visst fel. Hela natten har jag vridit och vänt på det här, försökt komma på en förklaring fast jag vet att det inte finns nån. Försökt komma på felet, fast jag vet att jag inte kan ge migsjälv skulden. Försökt komma på ett sätt att göra om det hela, ta om det från början, ge det en ny chans, så kanske de blir bättre? Vem försöker jag lura egentligen, det här är inte mitt att avgöra tyvärr... Åh... Vill ju så fruktansvärt mycket.. Men det är bara att vänta.. Vänta och se vad som händer, det är allt jag har kvar att ge detta. Tid. Tid. Tid. Det ligger inte i mina händer och jag accepterar utgången vad som än händer, men det är jobbigt. Det kommer jag inte ifrån.
Smärta och ovisshet. Det är två ord som verkligen förföljer mig.
Nu ska jag klä på mig och försöka få i mig lite frukost här. Hej.
Em ringde nyss så vi ska ses på stan och bara va hon och jag lite innan jag börjar jobba. Hörde ryktas om lite ev volleyboll men får se om det blir av. Inte på världens piggaste humör just nu, så får se.
Usch känner inte för att jobba idag. Vill bara vara hemma och sova och glömma en himla massa. Men de är ju inte så lätt när allt gömmer sig precis bakom hörnet, och hoppar fram precis när de vill, utan någon hänsyn till nån whatsoever. Känner mig för tillfället trött och frustrerad. Jag är inte arg, absolut inte, bara ledsen och som jag sa trött, på dessa situationer som jämt och ständigt ska uppstå så fort man mår bra. De är ingens fel, that´s just the way it is. De som kändes så bra, trodde jag. Men jag hade visst fel. Hela natten har jag vridit och vänt på det här, försökt komma på en förklaring fast jag vet att det inte finns nån. Försökt komma på felet, fast jag vet att jag inte kan ge migsjälv skulden. Försökt komma på ett sätt att göra om det hela, ta om det från början, ge det en ny chans, så kanske de blir bättre? Vem försöker jag lura egentligen, det här är inte mitt att avgöra tyvärr... Åh... Vill ju så fruktansvärt mycket.. Men det är bara att vänta.. Vänta och se vad som händer, det är allt jag har kvar att ge detta. Tid. Tid. Tid. Det ligger inte i mina händer och jag accepterar utgången vad som än händer, men det är jobbigt. Det kommer jag inte ifrån.
Smärta och ovisshet. Det är två ord som verkligen förföljer mig.
Nu ska jag klä på mig och försöka få i mig lite frukost här. Hej.
Kommentarer
