Not for me.
2010-01-28 @ 18:10:09
Nää.. Ja bestämde mig för att inte gå med Åsa till den där SingStar-grejern... För det första kände jag att jag hade lite viktigare grejer för mig, såsom att börja packa ner alla kläder och böcker och porslin och gud vet allt... För det andra skulle jag ändå bara suttit där. Hade ju absolut inte sjungit iallafall. Så så fick det bli.
Så nu har jag precis kommit hem från lyan och ska sätta igång packandet nu. Eller snart.. Åtminstonde ikväll.... Ja, vi får se, det är inte så spänt!
Imorgon tänkte jag ta bussen till flygplatsen och hämta bilen så att jag kan börja skeppa kartonegerna. Kan ju inte gärna gå med dem i famnen, komemr ju slå ihjäl mig om jag halkar vilket jag gör även om jag inte bär någonting. Mina skor suger har jag märkt, inget motstånd alls, känner mig lite som bambi på hal is i varje steg jag tar. Ni vet när man tar ett steg och glider en halvmeter bakåt istället? Så är det, varje steg. Då kan ni tänka er att det tar lite tid att ta sig fram här i krokarna.
Är inte hungrig för fem öre. Ändå känner jag sug efter nåt, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske en kopp te, vore fint. Lite sånt där passionsfruktste som jag köpte på Harrods i London i oktober. Mmm va gott det är. Ångrar att jag inte köpte en större burk av den sorten. Alltid är det nåt man ska ångra i efterhand, speciellt när det är något man inte kan ändra så lätt. Men men.
Idag slog det mig att det är Alla Hjärtans Dag om 2 veckor.. Apa. Hemskt när man inte har nån att dela den dagen med, och de man faktiskt har bor så långt bort att de inte finns mer att göra än att skicka ett sms, ringa ett telefonsamtal, skicka ett brev eller nån blomma. Men det har jag gjort idag. Några speciellt utvalda människor har jag börjat kladda ner ett brev till, och en person har jag beställt en blomma till. Får se om man får nåt tillbaka, men det tvivlar jag på. Jag får aldrig nåt. Men det gör ingenting, för jag har alltid varit en giver så att säga. Älskar att ge men är dålig på att ta emot.
Tycker förresten att hela den här alla hjärtans dag-dagen är rätt löjlig. För varför behöver man en speciellt utsedd dag för att visa någon kärlek och omtanke? Det ska inte behövas! Man ska visa det ändå, varje dag, och inte behöva en en speciell dag för att visa det extra mycket. Då är det väl tusen gånger mer speciellt om man visar kärlek lite extra bara sådär, utan att den andre vet något. Med en speciell dag sådär gör ju att man förväntar sig massa, och tänk alla som bli besvikna då? Nej, det är bara misär det här. Ska inte behövas. Vi människor är alldeles för dåliga med det där, att visa känslor. Varför ska det vara så svårt? Jag själv är en helt hyperkänslosam och kärleksfull människa, visar allt vad jag tycker och känner för någon. Lev i nuet! Tänk om den där speciella människan dör imorgon och det sista du sa va, "ja vi ses på ica imrron då" eller nåt. Vi behöver verkligen visa vad vi känner lite oftare. Men men, vi är ju o andra sidan bara människor..
Jaa... Nu har jag slut på ord för tillfället. Men jag återkommer!
Så nu har jag precis kommit hem från lyan och ska sätta igång packandet nu. Eller snart.. Åtminstonde ikväll.... Ja, vi får se, det är inte så spänt!
Imorgon tänkte jag ta bussen till flygplatsen och hämta bilen så att jag kan börja skeppa kartonegerna. Kan ju inte gärna gå med dem i famnen, komemr ju slå ihjäl mig om jag halkar vilket jag gör även om jag inte bär någonting. Mina skor suger har jag märkt, inget motstånd alls, känner mig lite som bambi på hal is i varje steg jag tar. Ni vet när man tar ett steg och glider en halvmeter bakåt istället? Så är det, varje steg. Då kan ni tänka er att det tar lite tid att ta sig fram här i krokarna.
Är inte hungrig för fem öre. Ändå känner jag sug efter nåt, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske en kopp te, vore fint. Lite sånt där passionsfruktste som jag köpte på Harrods i London i oktober. Mmm va gott det är. Ångrar att jag inte köpte en större burk av den sorten. Alltid är det nåt man ska ångra i efterhand, speciellt när det är något man inte kan ändra så lätt. Men men.
Idag slog det mig att det är Alla Hjärtans Dag om 2 veckor.. Apa. Hemskt när man inte har nån att dela den dagen med, och de man faktiskt har bor så långt bort att de inte finns mer att göra än att skicka ett sms, ringa ett telefonsamtal, skicka ett brev eller nån blomma. Men det har jag gjort idag. Några speciellt utvalda människor har jag börjat kladda ner ett brev till, och en person har jag beställt en blomma till. Får se om man får nåt tillbaka, men det tvivlar jag på. Jag får aldrig nåt. Men det gör ingenting, för jag har alltid varit en giver så att säga. Älskar att ge men är dålig på att ta emot.
Tycker förresten att hela den här alla hjärtans dag-dagen är rätt löjlig. För varför behöver man en speciellt utsedd dag för att visa någon kärlek och omtanke? Det ska inte behövas! Man ska visa det ändå, varje dag, och inte behöva en en speciell dag för att visa det extra mycket. Då är det väl tusen gånger mer speciellt om man visar kärlek lite extra bara sådär, utan att den andre vet något. Med en speciell dag sådär gör ju att man förväntar sig massa, och tänk alla som bli besvikna då? Nej, det är bara misär det här. Ska inte behövas. Vi människor är alldeles för dåliga med det där, att visa känslor. Varför ska det vara så svårt? Jag själv är en helt hyperkänslosam och kärleksfull människa, visar allt vad jag tycker och känner för någon. Lev i nuet! Tänk om den där speciella människan dör imorgon och det sista du sa va, "ja vi ses på ica imrron då" eller nåt. Vi behöver verkligen visa vad vi känner lite oftare. Men men, vi är ju o andra sidan bara människor..
Jaa... Nu har jag slut på ord för tillfället. Men jag återkommer!
Kommentarer
