BLOGG strålande sol på jobbet och vi matar...
BLOGG strålande sol på jobbet och vi matar hästarna :)
sista inlägget
Nya bloggen heter www.nataliajohansson.blogg.se . Den här bloggen komemr ligga kvar så ni kan se gamla inlägg om ni vill!
Så, swish iväg in på nya bloggen nu :) puss!
Araknofobi
Panik. Ångest. Hjärtklappning. Svettningar. Rysningar. Maktlöshet. Underlägsenhet. Rädsla. Depression.
Det går inte att med ord beskriva hur stark fobi jag har mot spindlar. Ingen kan förstå det här. Det är verkligen något som stör mig i min vardag och hindrar mig från att kunna leva normalt. Det går inte förklara känslan jag får om jag ser en spindel, även om det bara är på bild. Jag typ... ah ja vet inte hur jag ska förklara det ärligt talat.
Nyss höll jag på och packa ihop det sista inför flytten imorgon. Jag packade ner smycken och sånt inne i badrummet, tog ut spikar och sånt från väggen när jag i ögonvrån såg något stort röra sig uppe i hörnet. Ärligt, ni skulle sett min reaktion. Ryggade tillbaka snabbare än blixten, höll på att snava baklänges. Mitt hjärta hoppade till och slog nog inte på bra många sekunder. Stängde dörren fort som tusan, kröp upp i sängen med benen tätt intill kroppen och vaggade lite lätt. Shit. Det är verkligen allvar. Jag tror helt ärligt att jag skulle kunna dö av min fobi, att jag skulle kunna få hjärtattack. Det här är den största spindel jag någonsin sett i mitt liv, i Sverige.
Svetten rinner från min rygg, nacke, panna, you name it. Vägrar gå in där alltså, jag vägrar verkligen. Dörren är stängd och jag kommer inte gå in där. Blev så kissnödig nyss att jag tänkte att jag skulle slå rekord i att hålla mig, men tillslut kunde jag inte hålla mig. Jag öppnade min ytterdörr och kollade ut mot gatan. En grannkvinna kom gående och jag frågade henne lite försiktigt om hon är rädd för spindlar. Hon skrattade till lite och sa att ja jag undviker dom ju om jag kan. jag förklarade min situation, och jag tror hon såg hur rädd jag var för hon sa att du kan få låna min toalett om du vill. Rätt schyst av en granne man inte snackat med innan. Men jag är tacksam.
Nu ska man bara försöka sova också. Seriöst, de är nästan så jag kan höra hans fotsteg där inne på väggen. Jag stirrar konstant på dörren, på taket, på väggarna för att se att han inte kommit ut. Tror inte jag komemr kunna sova inatt alltså, inte emd en sån i rummet. Pallar inte. Gråten är nära.
Skratta ni om ni vill, men jag säger det; den dagen ni är riktigt rädda för något, då kommer ni förstå. Det är verkligen traumatiskt! För tillfället är jag rätt glad att jag aldrig åkte till Thailand emd mitt ex, för jäklar va jag inte hade klarat av spindlarna där. mitt hjärta hade stannat. Speciellt när ingen tror mig och bara driver med mig, inte fattar hur allvarligt det faktiskt är med såhär starka fobier. Blir så arg på folk som ska tro att dom vet allt, att bara för att dom inte är rädda så är det absolut inget att vara rädd för. Tss. Asses.
Ah, måste iaf FÖRSÖKA sova för tidigt imorgon går flyttlasset. Men de känns som de kommer bli väldigt svårt att sova. Kände nåt på min arm förut och hoppade högt upp ur sängen! Jag upptäckte att det bara var ett hårstrå... Grattis liksom.
Godnatt.
Flytt
Sitter hos Em men ska snart dra till jobbet. Pust. Åkt på världens megaförkylning, övernatten. hela netten låg jag och kunde inte sova, kände hur snoret rann från näsan ner i halsen, uuh! Vidrigt så ja fick gå upp o snyta mig och spotta konstant! Grose! Halsbrännan kom efter, undrar om det är för att vi sjöng som galningar igår? Hmm..
Imorgon är det iallafall dags för flytt, känns väl... kul.. Segt är det, men bara lika bra att få det gjort. Så ikväll när jag kommer hem från jobbet måste ja slänga ner alla mina kläder i lådor, bara det som är klart. Kl 8 imorgon ska jag hämta lastbilen på Statoil och sen hämta upp emelie som ska hjälpa mig. Starka brudar vet ni! ;) Måste säga att de svider sjukt mycket att behöva hyra lastbil + bensin för ca 800 när man precis blivit av med 2700... Men men - what to do, man?
Har inget mer intressant att säga, så hej sålänge.
Bad timing
Kvinna bestulen av cyklister
En kvinna blev bestulen på sin väska av två cyklister i Tunabackar i Uppsala strax efter midnatt under natten mot torsdagen.
Kvinnan blev stoppad av två män i 20-25-årsåldern. Männen kom på cykel och frågade kvinnan vad hon hade i sin väska. Därefter tog de väskan från kvinnan.
Sedan de tömt väskan på kontanter försvann de på sina cyklar från platsen.
Det förekom inget fysisk våld vid stölden. Någon misstänkt för brottet har inte gripits. /Källa.
Som sagt. Aldrig slår det fel.
Lite traumatiskt faktiskt. Chock. 2700 - hela min dygnsgamla hyra jag tagit t och skulle ge till min nya hyresvärd på fredag. Har blivit rånad förr, i Helsingborg, men då blev jag ju totalt knockad så jag såg ju ingen gärningsman eller nånting. Bara boom. Men nu var det så annorlunda. Inget jag kunna föreställa mig. Inget våld, inget hot, men två biffiga långa killar som säger åt mig att ge dom väskan. Va ska man göra? Ett nej hade kunnat betyda våldtäckt, misshandel, knivhuggande eller nåt annat, man vet ju inte. Men aah... Jag bara stod där som ett fån tror jag.. Fattade inte förän dom cyklade iväg.
Ringde 112 - jag har blivit rånad - dom skickar en bil direkt, stå kvar där du är. Jag står kvar. Polisbilen kommer, tar upp min anmälan, vi sätter oss i bilen, fortfarande i chocktillstånd, cirkulerar runt och letar efter förövarna. Jag blir rädd och börjar fråga poliserna om detta kommer synas i några register. Med tanke på att jag jobbar med barn, där man inte får vara med i några som helst register, så blev jag ju orolig. Men så dum ja var - klart de inte gör. Dom dumförklarade mig nog på plats, ha ha. Det är ju jag som är brottsoffer, inget jag gjort fel. Stupid, stupid. Åkte runt ett tag innan jag blev skjutsad till Emelie, ville inte vara ensam.
Mycket sömn blev det inte, och idag fick jag äran att åka till polishuset för ett förhör samt kolla på bilder. Läskigt. Riktigt läskigt. Man känenr sig sjukt blottad, nästan kränkt över att behöva vara där. Rädd, naken, exposed. Ha ha. Kände inte igen nån av killarna dom visade mig, men jag kunde iallafall hjälpa till lite med signalementen genom att dra liknelser till några av de på bilderna. Kanske att det hjälpte lite. Hoppas iallafall.
Vet inte riktigt hur jag skulle reagera om jag såg killarna igen. Jag skulle förmodligen flippa och springa så fort jag kunde i motsatt riktning. Även om killarna inte på nåt sätt var hotande, bara bestämda i sitt talesätt. Så kände man sig i ett sånt sjukt underläge. Går inte förklara. Det var som om man var under befallning - ge mig väskan - ja mästare - eller nåt. Rätt sjukt. Hade jag varit mer "medvetande" vid tillfället, hade förmodligen min osmarta sida kommit fram och jag hade nog sagt nej är du dum eller? Och fortsatt gå. Inte så smart, vem vet vad som kunde hänt. Nu är jag bara glad att det gick så sansat till. Pengar är bara pengar, även om jag har väldigt ont om dem. Men med livet och hälsan i behåll betyder det ingenting. För vad ska jag med pengar till om jag skulle få ligga på sjukhus, eller i värsta tänkabara scenario, i graven.
Det var mitt senaste dygn. Nån som vill toppa?
Natalia is movin´ on!
Hmpf, vad har hänt de senaste dagarna då? Kommer inte ihåg så mkt.. Har jobbar som vanligt skulle jag tro. Igår var jag iaf med Emelie på stan innan jobbet och vi handlade lite. Jag behövde ett par shorts och ett par sandaler. Lite varmt att gå i mina FP vissa dagar. På kvällen kom Emelie hit och hon har sovit över. Vi kikade på film - Funny People - som egentligen inte va så värst rolig hehe, lite väl "ovårdad i mun" kan man väl säga haha. Sen snackade vi massor o myste med dipp o grönsaker - nyttiga vi är! Jag gjorde en väldgt oigenomtänkt sak dock, klantarsle som man är! Så går det när man inte tänker innan man handlar. :S
Vi vaknade väl utsövda båda två imorse iaf, och käkade en god frukost! Efter dusch, frukost och massa skratt till roliga videoinspelningar är vi nu helt utattade och ligger utslagna i sängen igen.. För min del blir det inget jobb idag, har haft ont i magen hur länge som helst nu, måste nästan kolla upp de, fats ja vet ju egentligen vad det är som ligget bakom - stressen. Har ju haft magsår och magkatarr och detta känns väldigt bekant. Så jag får helt enkelt försöka stressa ner mig lite, och ta de lugnt. Så kanske man slipper tråkiga och dyra mediciner. Kan ju dessutom undvika stekt mat, mjölkprodukter osv, som jag faktiskt vet inte är bra om man har magproblem. Aja.
Jo! Jag har bytt namn också! Jag heter (hette!) ju Sofia Maria Natalia Johansson, men hela mitt liv, sedan lågstadiet har jag velat byta mitt tilltalsnamn till Natalia. Så nu är det gjort! Igår gick jag till skatteverket och fyllde i papper. Kvinnan där sa att det inte va några problem, så förhoppningsvis komemr det väl hem brkräftelsepapper i veckan. om man ens får sånt? Ja, men iaf. Natalia är det från och med nu alltså. Men en sak måste jag göra klart: Natta - är ett absolut förbjudet smeknamn! OK? Capish?! Är allergisk mot det namnet, har dåliga minnen från folk med det namnet som jag inte vill förknippas med. Så vad som helst utom det, ok? Talia, var det nån som kom på hehe. Ah, de löser sig, men ni får försöka avvänja er med Aofia och Fia nu, för de funkar inte längre. Måste själv försöka vänja mig av med det haha! Ändra röstbrevlådan, körkort, pass, mailadresser, CV, osv osv. Komemr ta ett tag att komma in i det känner jag! :)
Nä kanske borde göra nåt litet av dagen..? :S
Puss!
waiting on the world to change
Morsning korsning i lingonträsket.
two words. VILKEN DAG.
Inte nog med att det har ösregnat o vart pissväder (dock väldigt uppskattat tror jag) så har jag haft fullt upp på jobbet. Badade med ungarna idag. kanske låter soft, o de brukar de va också. Men de är inte så himla marshmallow när man är ensam med två ungar. Fröstår inte varför jag går med på allt, kunde ju gått illa. De är inte mitt jobb att ha hand om båda barnen, men ja gör det ändå. Dom är ju specialare båda två, så de är inte så enkelt som de kanske låter. Aja, nu är de över och jag är SLUT!
När vi kom hem igen bjöds det på mat iallafall. Familjen hade bjudit hem några vänenr (förmodligen släktingar..) och de bjöd på kurdisk mat. Riktigt gott, nåt typ av "torr"gryta med ris, kött, grönsaker coh massa kryddor, bland annat saffran. Väldigt säregen smak men riktigt gott. När vi ätit klart, trodde jag, tog de fram en tallrik med något som för mig såg ut att vara små välstekta möra köttbitar,. Doftade ljuvligt också! Gött att festen inte är över tänkte ja haha, beredd att kasta i mig allt ja kom över - man är väl snål! haha ;) Närå! Tog en bit i munnen, beredd att njuta.. "då ska vi se om du tycker om lammhjärta då" kläcker dom! Euäk!! Den biten flög ur munnen snabbare än snabbast kan jag lova. Oh my god, trodde ja skulle spy! "...då ska vi nog inte berätta vad för "kött" du nyss åt av i den andra maten..."............ blickar utväxlas.... "nej...det ska ni nog inte berätta..". Så nära på att kräkas så de är ine sant. Visst, de luktadegott o maten smakade gott, men skulle du äta bajs om de smakade gott eller? nej, tack. Jag har nog med inälvor i min kropp somdet är, behövs inte mer av den varan. Uuuh, rysningar...
Inte nog med det, men familjen försöker ärligt talat få mig bortgift haha! Sjukt kul, har blivit en rolig grej av det men man undrar ju lite om dom menar allvar i det nånstans. idag har jag fått se ca 100 foton på 50åriga män som alla enligt dom "vore en perfekt make till dig" hahaha! Jisses... va säger man..? Ja, de kanske är värt att tänka öevr förslaget då jag tydligen inte kan fixa mig nån på egen hand ahha.. Ah, tåls att tänka över. Undra hur många kameler man skulle bjuda för mig? Haha... 1 kanske. 2 om ja blir blond, för de blåa ögonen har man ju redan haha... nej usch haha.
Hepp. Sen ja kom hem har ja bara slappat. Borde packa lite till men jag är fruktansvärt lat just nu. 7e dagen av arbete i rad idag, 12 återstår. Förtjänar att va lite trött. imrogn är det dessutom kurs kl 9, bläää... vill ha sovmorgon.. Men men. Har iaf gjort nåt skoj nu på kvällen o de är att ha bestämt med min goa Raz att han komemr upp från ängelholm o hälsar på mig i juni! Yeey! alldeles för längesen jag såg honom så de ska bli kul, ska se till att få va ledig då så man kan hitta på nåt kul!! :) Hoppas på att man kan bestämma nåt med dig också snart, Vanni! Yeah, YOU! De är fanimig på tiden alltså, de är skamligt. Vet att de är delvis, elelr ok ganska mkt, mitt fel, men ändå. Nu är de dags alltså! Alldeles för mkt förlorad tid! Aaah, mina gamla goda kamrater. Ska bli sjukt kul.
Nej nu ska ja porrsurfa lite. Hej.
Hoppas ni förstod ironin där..... :)
To see you leave...
..rips my heart out.
Bild: OTH-inspirerad skiss av mig, 2009.
Promenix.
Shit vilken dag. Fullt ös medvetslös!
På jobbet tog jag för omväxlings skull en promenad med barnen. Dom vill ju alltid gunga hela tiden, flera timmar i sträck, så ja tänkte att de vore nyttigt att göra nåt annat för en gångs skull. Så vi tog tvillingvagnen och gick ut ett bra tag. Vi gick en bra bit till en hästhage där vi stannade ett tag och matade och klappade hästarna. Var ute i 2½ timme och gick 2 och 15 av dessa. Måste gått över en mil alltså, fasen va långt de va. Det kallar jag träning. Till råga på allt var vagnens hjul helt skeva så vagnen drog åt vänster hela tiden, tillochmed när själva vägen gick åt höger..... Så min vänsterarm är bra biff nu :) Tror ni man va svettig och klibbig när man var hemma igen? Äh de är så de ska va. Kilona har rasat av mig de senaste månaderna, kanske inte på det mest hälsosamma sättet, men ändå. Har kommit på att jag promenerat en hel del det senaste, och det kombinerat med en inte så jättebra kost (mår jag inte bra så äter jag därefter också, får knappt i mig nånting om jag mår dåligt...) resulterar i en rapp viktminskning. Well well, nu ska man bara försöka hålla det på den nivån också samtidigt som man börjar äta bra igen. Hm, ska bli spännande.
När jag kom hem satte jag igång direkt med att packa. I´ve got some serious packing to do! Nä, inte jättemycket faktiskt. Flyttar ju nästa helg, fredagen kan jag nog börja tror jag. Så jag ska försöka få klart så mkt som möjligt denna helgen så det bara är stöd kvar nästa helg. Avskyr att packa, de är det värsta coh tråkigaste jag vet (näst efter att tvätta då.. gääääsp!) så det r likabra att få det gjort så snabbt man kan. 
packa upp är en annan femma, de är kul, men de brukar för min del gå alldeles för fort. Flyttar jag är mina grejer alltid uppe samma kväll, elelr högst förmiddag följande dag. Avskyr kartonger och skit som bara ligger och allt är kaos och ingen ordning. Nu är jag ju inte pedant direkt, men ja vill gärna ha upp grejerna när man flyttar nånstans. Iallafall, fått bra många lådor klara ikväll så nu tänker jag vila lite. Ska fixa lite o äta för nu är jag hungrig, fast ja vet att de är sent..
I helgen blir det massa jobb. imorgon jobbar jag hela dagen från kl ett, hmmm, va ska man hitta på med barnen i så många timmar...? Ja, de löser sig väl. Kan kasta dem i ån så kan de få lära sig simma några timmar, moahah! Hehe, skämt åsido. Blir nog en busstur till stan iallafall, kanske gå därifrån hem sen. Elelr nej, de är nog lite för ambitiöst. Tar ju en halvtimme emd bussen, tänk då va de ska ta att gå? Hua. Nej, så kul ska vi inte ha de. Får se vad dagen bjuder på.
dags för Sofias cook-a-long. Hejs!
People always leave.
With tears in my eyes, I´m scared things won´t turn out alright..
Djuriskt.
Dagen har iallafall sett ut såhär:
Åkte till Tina och Em vid tolvtiden, gick på stan med Em till halv tre då vi mötte upp Tina och Freddie för att köpa mat på Cupido och ta emd oss till ån. Där satt vi i solen tills jag och Tina skulle iväg till våra jobb. Åkte och jobbade - var på en 4H-gård (typ en ladugård och två hagar med hästar, getter och grisar i) hela dagen med barnen. Ungarna tog i hästskit och kletade på mig typ, väldans kul. Luktar apa gör det också. Fast söta ponnys får ja väl säga. Åkte tillbaka och lämnade ungarna och sen tog jag bussen hem. Åkte till Tina och Em för att grilla en sväng på kvällen - blev myggbiten av en ziljon myggor, dom älskar mitt varma blod - och sen tog jag en lång promenad. Det var dagen i stora drag.
Börjar få kalla fötter gällande flytten, som btw blir av nästa helg. Jag vet att jag inte har nåt annat val men fan va jag inte vill alltså. Vill inte flytta, inte IGEN! Blir så trött. 3e flytten på 5 månader, hur normalt är det på en skala? Inte så speciellt, skulle jag tro. Vill bara få hitta "mitt" place och slå mig ner. Bara få känna för en gångs skull att man hör hemma nånstans. Känner mig för tillfället som nån himla nomad som reser land och rike runt. o så vill jag inte ha det. Men det är kanske för mycket begärt. är jag otacksam för att jag vill ha mer? För att jag inte nöjder mig med det jag har när jag vet att många har det sämre? Förmodligen, men det är ju så vårt samhälle ser ut idag, så tror inte att jag skiljer mig från mängden särskillt mycket när det gäller det.
Idag när vi grillade så pratade vi lite om vad vi hade för mål och framtidsplaner. När jag fick frågan vad jag har för mål med livet, blev mitt svar enkelt: Jag vill bli lycklig.
Det är verkligen så enkelt. Jag bryr mig inte om hur jag tar mig dit, jag vet bara att jag vill bli lycklig och känna att jag trivs med livet och tillvaron jag skapat mig. Om det nu innebär familj, giftermål, hus och volvo det vettetusan, men skulle de va så att det innebär att jag lever ensam så skulle det vara okey också. Bara jag känenr att jag är lycklig. Sen är det bara kliché med resten; jag menar ett jobb man trivs med, utbildning bla bla. Det är sånt alla vill ha, självklart vill man ha en stabil grund att stå på, det är väl en av förutsättningarna för att man ska kunna leva och må väl och trivas med sig själv. kanske inte är så för alla, men för de allra flesta skulle jag tro. Men allt jag vill är bara att få känna mig lycklig. Nöjd över tillvaron, nöjd med migsjälv, nöjd med vad jag gjort av mitt liv. Vill känna att jag kan och har påverkat folk till det bättre, och jag vill kunna känna att jag hör hemma nånstans. Att jag mår bra och att jag äntligen fått lugn och ro. Lugn och ro. Åh, det begreppet existerar inte ens i min värld just nu, det är alltid galet kaotiskt tycker jag. Så att få sätta sig ner, reflektera över livet och känna att man är nöjd, glad och lycklig. Det är mitt mål med mitt liv. o eftersom jag redan är van att leva på minus, så är allt utöver detta mål ett stort fett plus.
Nu, är jag rysligt trött. Hoppas verkligen att jag kan sova inatt för jag behöevr det. Som det är nu drömemr jag mardrömmar i vaket tillstånd, vilket inte är att rekommendera. kanske inte heller är så kul i sömnen heller iof, men ändå. vaket är värre. Komemr på sigsjälv med att skrika, eller gråta, eller hoppa till mitt i en folkmassa. njae, inte min grej. Börjar bli mycket stavfel också mörker jag men jag orkar inte gå tillbaka och rätta till allt just nu så det får va. Ni överlever nog.
Drop dead n out.
Just de. En stor fet älg skrämde slag på mig på vägen hem. Sen såg jag en hare som satt mitt på vägen också, stor som en hund. Typ.
Ovisshet
Em ringde nyss så vi ska ses på stan och bara va hon och jag lite innan jag börjar jobba. Hörde ryktas om lite ev volleyboll men får se om det blir av. Inte på världens piggaste humör just nu, så får se.
Usch känner inte för att jobba idag. Vill bara vara hemma och sova och glömma en himla massa. Men de är ju inte så lätt när allt gömmer sig precis bakom hörnet, och hoppar fram precis när de vill, utan någon hänsyn till nån whatsoever. Känner mig för tillfället trött och frustrerad. Jag är inte arg, absolut inte, bara ledsen och som jag sa trött, på dessa situationer som jämt och ständigt ska uppstå så fort man mår bra. De är ingens fel, that´s just the way it is. De som kändes så bra, trodde jag. Men jag hade visst fel. Hela natten har jag vridit och vänt på det här, försökt komma på en förklaring fast jag vet att det inte finns nån. Försökt komma på felet, fast jag vet att jag inte kan ge migsjälv skulden. Försökt komma på ett sätt att göra om det hela, ta om det från början, ge det en ny chans, så kanske de blir bättre? Vem försöker jag lura egentligen, det här är inte mitt att avgöra tyvärr... Åh... Vill ju så fruktansvärt mycket.. Men det är bara att vänta.. Vänta och se vad som händer, det är allt jag har kvar att ge detta. Tid. Tid. Tid. Det ligger inte i mina händer och jag accepterar utgången vad som än händer, men det är jobbigt. Det kommer jag inte ifrån.
Smärta och ovisshet. Det är två ord som verkligen förföljer mig.
Nu ska jag klä på mig och försöka få i mig lite frukost här. Hej.
♥ ♥ ♥
Butterfly fly away
You tuck me in,
Turn out the light
Kept me safe and sound at night
Little girls depend on things like that.
Brush my teeth and comb my hair
Had to drive me everywhere
You were always there when I looked back.
You had to do it all alone
Make a living, make a home
Must have been as hard as it could be.
And when I couldn't sleep at night
Scared* things wouldn't turn out right
You would hold my hand and sing to me.
Caterpillar in the tree, how you wonder who you'll be
Can't go far but you can always dream
Wish you may and wish you might
Don't you worry hold on tight.
I promise you there will come a day
Butterfly Fly Away
Butterfly Fly Away (butterfly fly away.)
Flap your wing now you cant stay
Take those dreams and make them all come true
Butterfly Fly Away (butterfly fly away)
We been waiting for this day
All along and know just what to do
Butterfly,
Butterfly,
Butterfly,
Butterfly Fly Away.
Älskade pappa! ♥
Till min pappa.
Olidligt vacker komposition - min absoluta favorit när det gäller instrumental musik. Känslan är obetalbar, överväldigande. Bara lyssna, ta in och betrakta berättelsen bakom Yirumas fantastiska fingefärdighet på pianot. Det går verkligen inte att beskriva. Lägg dig ner, starta musiken och njut bara. Bara gör det så förstår du vad jag menar. Helt underbart..
Ligger i sängen och verkligen tar in musiken. Den här låten får mig att tänka så mycket på pappa. Fan va jag saknar pappa!! Vill ha honom här. Det som är jobbigast med det hela är att jag har glömt så mycket om honom. hur kan jag göra det? hur kan jag glömma min egen pappa! Självklart har jag inte glömt HONOM, men jag har glömt så många minnen... det är hemskt... Jag har bara några få, men riktigt starka minnen kvar, som jag aldrig komemr glömma. Sen att man får vissa flashbacks ibland, men inget jag verkligen kan komma ihåg riktigt ordentligt..
Jag kommer ihåg när jag var 11 kanske. Jag, pappa, farmor och farfar åkte upp till vår sommarstuga i Jakobsdal utanför Arvika. Vi satt ute och fikade i solen. Pappa och farfar hade precis klippt klart den stora gräsmattan, som de alltid gjorde när vi kom dit upp, det växte ju så fort där. Jag kommer ihåg att jag och pappa alltid spelade bocchia - ett boule-liknande spel där man skulle kasta färgade bollar och komma närmast en liten kula. Pappa vann alltid, men just denna dagen vann jag. Jag var så glad och vi busade och härjade. Sen la vi oss i hängmattan, jag och min pappa. Kommer ihåg att vi senare vid solnedgången gick upp till vårt tjärn och tog ett kvällsdopp allihop..
1) Jag vinner över pappa i bocchia :)
2)Fina pappa och lilla samuel som leker prinsessa ;)
Kommer ihåg när jag fyllde... kan de vart 6 år kanske? Jag fick en knallrosa cykelhjälm i födelsedagspresent av mamma och pappa. Direkt tog jag cykeln ner till Karlbergsplan och cyklade hjärnet. Cirka 5 minuter efter jag kommit dit, föll jag och slog i huvudet. Hjärlmen splittrades i tusen bitar och jag var så ledsen för att min nya hjälm gått sönder. Då tänkte man inte direkt på vilket tur det var att jag fick hjälmen just den dagen, annars had det vart mina hjärna som låg på backen. Jag sprang hem och grät med hjälmbitarna i händerna och fickorna. Fick sitta i pappas knä och han tröstade mig, fast han skrattade. jag fick en ny hjälm dagen efter, en likadan, rosa.
skratta inte, ja vet att ja ser helt retarded ut!
Jag kommer ihåg, tro det eller ej, när jag var 4 år och mamma och pappa hade köpt en ny bil. En knallorange volvo. Riktigt ful. Kommer ihåg att mamma och pappa hade besök av Mia och Jonas, och jag och deras son Christian lekte på övervåningen. Vi gick in i bastun och hittade några intressanta stenar (som ligger på det uråldriga aggregatet). vad gör vi med dom? Jo, lilla Sofia tar dom stora tunga stenarna och kastar ut genom bastufönstret. Rakt ner på vår nya bil som står så fint parkerad framför fikabordet där alla sitter. Oj va jag kommer ihåg deras miner. Helt stumma. Efter det är allt en blackout ;) Själv tycker jag att jag gjorde dom en tjänst då bilen var ruskigt ful. Seriöst, orange? Men jah, de va väl normalt 1991.
Jag minns när vi alla barn (mathias, jag, sara, emma, jacob och adam) skulle åka till farmor coh farfar för att hämta nåt. Jag har för mig att det var påsk, men jag är inte helt säker. Vi masade in oss i vår lilla minibuss och pappa körde till farmor och farfar. Utanför deras hus är det en lång backe där pappa parkerar. En lätt sluttning där vi står, och sedan komemr en lång brant backe. han går in för att hämta nåt. Jacob, då ca 4-5 år skulle jag tro, tar tag i handbromsen och lyckas få upp den! Bilen börjar rulla ner för backen och alla skriker och har panik! Komer ihåg att Mathias i ren panik får upp sidodörren och hoppar ur på gräset. Vi andra sitter ju kvar med våra bälten kvar. Nästan längst ner i backen, öppnas förardörren och in hoppar en man och drar i handbromsen. Då var vi kanske 10 meter från att krasha in i ett hus i slutet av backen. Änglavakt? hade just vart en snygg story i tidningen "6 syskon omkom i bilolycka"... Usch. Komemr verkligen ihåg paniken. Skräck. och pappas ansikte sen när han insåg vad som hände och kom springande.. Vi har den där mannen, den okända mannen, att tacka för våra liv idag.
Älskade pappa och farmor! ♥
Det absolut sista minnet jag har av pappa, är inte glatt. Vi hade ingen kontakt efter allt som hände mellan familjen och mig. han var ju inte frisk helelr, så han kunde inte göra så mycket. vet egentligen inte vad jag begärde helelr, jag är bara arg på migsjälv att jag inte tänkte när han kom in i butiken. Jag jobbade på Choko La Thé en dag, och mitt i kundhavet såg jag min pappa utanför skyltfönstret. Jag var så arg på hela situationen just då att jag sa till Marianne, min chef och pappas förra kollega från länsförsäkringar, att jag går ner på lagret jag vill inte träffa pappa. jag grät och var så arg, fattade inte hur kan kunde komma in till mitt jobb och bråka när jag har massa kunder. vart är respekten underar jag. jag gick ner och hörde hur pappa pratade med marianne där uppe. Sen kom pappa ner till lagret där jag var och jag grät som bara den och skrek åt honom att gå att lämna mig ifred. Åh fan va ja gråter nu när ja skriver detta, sjukt jobbiga minnen. Han sa åt mig att sofia du kan väl komma hem.. o om du inte vill det så kan jag hjälpa dig att hitta en egen lägenhet om du vill, låt mig få hjälpa dig. Jag vägrade prata och var jättearg. jag sa att låt mig vara, det är erat fel ni kan inte ta tillbaka det här! det är ni som valt att det blivit såhär, jag tänker inte komma hem! pappa började gråta, han gav mig en motvillig kram och sen gick han. detta var sista gången jag såg pappa.. Hade jag vetat det hade jag aldrig släppt taget om honom!
några veckor senare var det min student. jag åkte tidigt på morgonen iväg för vår champagnefrukost med klassen. När jag kom hem (då bodde jag med mitt ex familj), sa philips(mitt ex) mamma att pappa hade varit där precis efter jag åkt. han ville fira min student och ge mig blommor. han hade lämnat av blommor till mig med ett kort där det stod grattis till studenten min älskade dotter - kram från pappa och mamma. Philips mamma hade frågat pappa varför det stod att blommorna var från mamma, när det så uppenbart endast var från honom. han var den enda som kom. han sa till henne att ja men.. hon är min fru och vi är sofias familj, det måste vara från oss alla, med tårar i ögonen. Dom hade ett långt samtal och han berättade allt vad som hänt och det gjorde även philips mamma. pappa hade ingen aning om vissa saker som hänt, så nu förstod han min reaktion mot honom i butiken. han fattade inte hur allt detta gått till..
3 månader senare, på emelies 19årsfest, får jag ett samtal från farmor som säger att pappa gått bort.. mitt livs värsta dag. Flashbacks. jag och philip åkte därifrån och i paniken la vi i drive istälelt för backen och körde in i emelies ladugårdsdörr. bra gjort.
efter detta hände det mycket, men det orkar jag inte ta upp nu. detta var jobbigare än jag trodde. Tänkte skriva av mig lite och berätta lite fina minnen om min pappa, men det blev visst inte så muntert.
Jag önskar så mycket att saker och ting hade gjorts annorlunda. Kan inte förstå hur jag tänkte ibland, att jag kunde vara så arg. Visst hade jag all rätt till det, men ändå. Det roliga är att i hela gymnasiet gick jag och gömde detta. Inte en kotte visste vad som pågick bakom mitt leende, förutom mina närmaste. Snacket gick i stan och folk "antog" vad som hänt och i en sån liten stad blir rykten vardagsmat. Ingen trodde mig, inte ens mina egna syskon, vet inte ens om dom vet hela sanningen än idag. Många tror verkligen att det var mitt val, allt som hände, men dom vet inte den bakomliggande historien. att det inte var mitt val någonstans. Folk har så lätt att döma och svårt att öppna upp sitt hjärta och lyssna och vara mottaglig för sanningen. att det alltid finns två sidor av en story.
blir väldigt ledsen när jag tänker på allt det här. Blir så ledsen av alla minnen. Men jag är glad idag att jag kommit så långt på egen hand, och att jag kunnat svälja min stolthet och vara den bättre människan i hela det här. Jag har förlåtit stora delar av det här, trots att det egentligen inte ens ligger hos mig. Bollen har aldrig legat hos mig, allt jag någonsin velat ha är ett förlåt och en förklaring. Men det har jag aldrig fått, och komemr aldrig få heller tror jag. Men nu är det som det är och jag har accepterat det ocgh gått vidare. Äntligen har jag börjat få bra kontakt med mina syskon igen vilket jag är otroligt tacksam för. Att gå från en familj på 12 pers till bara jag över en natt, är inte speciellt roligt.
Ok, helt plötsligt blev detta en väldigt tårfylld och jobbig dag. Kommer gå och tänka på det här hela dagen, beskylla migsjälv som jag alltid gör. Det är en fas som jag fortfarande inte kommit över, som hållt på i 4 år nu. de känns som allt är mitt fel. Jag vet att det inte är det, men ändå. känns förjävligt rent ut sagt.
Ah vilket inlägg, kramp i fingrarna, ömma och svullna ögon av salta tårar, ont i ryggen efter en väldigt dålig sittande position. Men det behövde komma ut kände jag. om ni orkade läsa allt, ger jag er en applåd.
Älskar dig pappa, och skulle offra mitt liv för att få dig tillbaka!! ♥
Chock!
Vaknar upp halv tolv av att telefonen ringer och Em ringer mig - grrrrrr!! - Haha nej då! Vet ni vad jag ÄLSKAR att bli väckt faktiskt. Ok, kanske inte av jobb eller ruttna telefonförsäljare som ringer, men av människor jag tycker om. Mmmm! Tycker de är supermysigt! Ännu mysigare om man ligger i samma säng och vaknar av en kyss på kinden eller pannan... INGET får mig på bättre humör :) :)
Förtsa ja gjorde, efter att ha pratat med Em, vad att ta fram en chokladkaka o ta en ruta. Hur nice är de inte då? Hehe :) Perfekt start på dagen! Ok, håller väl med om att de inte va så supernyttigt, men ändå. Har förresten flyttat ihop med herr Imsdal i veckan. Vet ni vem han är? Det ska jag berätta. Herr Imsdal är en blå typ, o lite rund av sig. Han är iskall men full av allt det jag behöver. Herr Imsdal, är en vattenflaska. JAG som är världssämst på att dricka vatten, har varit duktig och tagit med mig herr Imsdag vart jag än gått. Bara för dte har jag gjort slut på honom gång på gång på gång. Han är inte så glad på mig, men det gör inget eftersom jag återupplivar honom hela tiden genom påfyllning. Ett hurra för mig som äntligen dricker vatten! Speciellt när det verkligen behövs! Nu hoppas vi de fortsätter så, tror det skulle vara väldigt bra för mig kropp. Och jag hoppas inte att han kommer bort, min herr Imsdal, för då blir jag ledsen. :) Hehe!
Jo. Em. Vill gå på stan. De kan vi la fixa! Låt mig get dressed så kan vi mötas upp på stan o mysa en sväng innan ja drar till jobbet. Capish? Tvivlar på att du läser detta nu direkt, så ja får väl ta o ringa och upplysa dig om mina planer som du är involverad i utan att veta om det :) Hehe.
Inget vettigt att säga idag känns det som. Ååååh JOOO!
IGÅR.
SMÄRTA.
CHOCK!
Allvarligt.... Sista avsnittet av One Tree Hill säsong 7...Jag DÖR! Höll på att hoppa ur skinnet! Vad händer?? Varför ska folk alltid dö för? De är väl onödigt. llt slutade så himla bra o lyckligt o precis som man ville de skulle sluta. O så komemr den där psycobruden o knäpper två av dom det sista som händer! WTF?? Inget jag kunde förutse alltså, verkligen inte. Blev totalt chockad, seriöst ni skulle sett min reaktion. Satt som klistrad i sängen och kollade och nästan hade lyckotårar i ögonen och så BOOM kommer de ädr! Jag kastades typ bakåt! Hjärtat slog en volt och tamigtusan va ont i magen ja fick! Uuuh. Ja. Snacka om cliffhanger. Hur ska man kunna hålla sig ända till i höst nu då för att få se va som händer??! Ååååh.... gripande....
Men men. Hepp, nu ska ja klä på mig och se till att få igång denna dag!
Hejs!
