Araknofobi
Panik. Ångest. Hjärtklappning. Svettningar. Rysningar. Maktlöshet. Underlägsenhet. Rädsla. Depression.
Det går inte att med ord beskriva hur stark fobi jag har mot spindlar. Ingen kan förstå det här. Det är verkligen något som stör mig i min vardag och hindrar mig från att kunna leva normalt. Det går inte förklara känslan jag får om jag ser en spindel, även om det bara är på bild. Jag typ... ah ja vet inte hur jag ska förklara det ärligt talat.
Nyss höll jag på och packa ihop det sista inför flytten imorgon. Jag packade ner smycken och sånt inne i badrummet, tog ut spikar och sånt från väggen när jag i ögonvrån såg något stort röra sig uppe i hörnet. Ärligt, ni skulle sett min reaktion. Ryggade tillbaka snabbare än blixten, höll på att snava baklänges. Mitt hjärta hoppade till och slog nog inte på bra många sekunder. Stängde dörren fort som tusan, kröp upp i sängen med benen tätt intill kroppen och vaggade lite lätt. Shit. Det är verkligen allvar. Jag tror helt ärligt att jag skulle kunna dö av min fobi, att jag skulle kunna få hjärtattack. Det här är den största spindel jag någonsin sett i mitt liv, i Sverige.
Svetten rinner från min rygg, nacke, panna, you name it. Vägrar gå in där alltså, jag vägrar verkligen. Dörren är stängd och jag kommer inte gå in där. Blev så kissnödig nyss att jag tänkte att jag skulle slå rekord i att hålla mig, men tillslut kunde jag inte hålla mig. Jag öppnade min ytterdörr och kollade ut mot gatan. En grannkvinna kom gående och jag frågade henne lite försiktigt om hon är rädd för spindlar. Hon skrattade till lite och sa att ja jag undviker dom ju om jag kan. jag förklarade min situation, och jag tror hon såg hur rädd jag var för hon sa att du kan få låna min toalett om du vill. Rätt schyst av en granne man inte snackat med innan. Men jag är tacksam.
Nu ska man bara försöka sova också. Seriöst, de är nästan så jag kan höra hans fotsteg där inne på väggen. Jag stirrar konstant på dörren, på taket, på väggarna för att se att han inte kommit ut. Tror inte jag komemr kunna sova inatt alltså, inte emd en sån i rummet. Pallar inte. Gråten är nära.
Skratta ni om ni vill, men jag säger det; den dagen ni är riktigt rädda för något, då kommer ni förstå. Det är verkligen traumatiskt! För tillfället är jag rätt glad att jag aldrig åkte till Thailand emd mitt ex, för jäklar va jag inte hade klarat av spindlarna där. mitt hjärta hade stannat. Speciellt när ingen tror mig och bara driver med mig, inte fattar hur allvarligt det faktiskt är med såhär starka fobier. Blir så arg på folk som ska tro att dom vet allt, att bara för att dom inte är rädda så är det absolut inget att vara rädd för. Tss. Asses.
Ah, måste iaf FÖRSÖKA sova för tidigt imorgon går flyttlasset. Men de känns som de kommer bli väldigt svårt att sova. Kände nåt på min arm förut och hoppade högt upp ur sängen! Jag upptäckte att det bara var ett hårstrå... Grattis liksom.
Godnatt.
