NATALIA

Alltså, seriöst människor? Jag har inte skrivit här på en månad och ändå är ni här inne varje dag för att se om jag skrivit nåt? Antar att ni gärna vill hålla koll på mig, mina vänner... Ja, jag borde väl va glad att mina vänner vill veta av mig iaf..

Så. Nu kula alltså. Tog bort alla gamla inlägg. De är alla förknippade med minnen jag numera vill glömma. Mycket som hänt den senaste tiden, ni som vet ni vet, ni andra kan fortsätta gissa om ni vill. Kanske inte låter fullt så munter som jag egentligen är, men det har sina orsaker. Jag ber om ursäkt för eventuellt obehag.

Första inlägget vill jag dedikera mig själv. Har haft en väldigt dålig dag, full av tankar, missöden och jobbiga situationer. Behöver verkligen skriva av mig, det är enda anledningen till att denna blogg fortfarande lever kvar. Så...

Har jobbat idag. Kändes skönt tillochbörja med, men sen kom det. Det jag gått och väntat på i flera dagar nu. Ångesten. Den ville inte försvinna. Fick total panik. Ville bara springa upp på lagret, in på toaletten, sätta mig i ett hörn och gråta. Hemskaste känslan ever. Fick panik på att jag fortfarande är kvar här i Växjö, när jag faktiskt inte vill det. Vill bara bort, gärna så långt bort som möjligt - fast Uppsala duger gott och väl. Uppsala, den gyllene staden. Gyllene på det sättet att mina allra bästa och mest underbara vänner finns där. Känner ett starkt behöv att vara kring människor som jag vet älskar mig, och inte i en stad där jag förknippar allt runt omkring mig med olycka och smärta. 

Har ju skaffat mig ny liten lya, som en del vet. En liten, liten, liten etta på blott 20 kvadrat, men med absolut potential. Delvis möblerad, vilket är skönt så ja slipper tänka på sånt. Sängen är byggd som en loftsäng så det sparar en del plats. Under sängen finns en soffa och ett soffbord. Framför soffbordet finns en tv-bänk där det ska stå en tv på. Vid sidan av sängen finns ett vitrinskåp/garderob beroende på hur man vill använda den. I väggen finns en inbyggd garderob och vid det enda rätt stora fönstret står ett bort med två stolar, och intill det en liten byrå. Fullt dugligt, iallafall för en kortare tid. Toaletten är liten men mysig, och en trappa ner delar jag dusch och bad med min kvinnliga granne, som jobbar natt så henne lär man inte se mycket av. I duschrummet finns dessutom en stor jacuzzi och en bastu, endast för oss två granar. Rätt nice ändå. 

Något jag dock missade vid visningen, som jag känner är ett väldigt stort problem är det här med köket. Seriöst. Jag måste va helt blåst, eller nånting i den stilen. Visserligen går man väl inte till en visning med tanken "Hoppas verkligen det finns en diskho, måste kolla", för det antar man ju liksom när man ser en annons som säger att det finns litet pentry. Ja ni hörde/antog helt rätt. Det finns ingen diskho! Jag trodde jag skulle gå i taket när jag hörde detta. Seriöst. Vem hyr ut något man kallar för lägenhet om det inte finns nödvändiga saker som en diskho? Det finns spis, kyl/frys, micro o grejer... Men ingen diskho. Ååh... O där började min frustration. Dom har tänkt sig att man ska diska PÅ TOALETTEN!! Alltså... Jag dör.. Fy fan va vidrigt. Så äckligt!! Men jag får väl skylla mig själv, jag borde väl kollat.. Åh... och tre månaders ppsägning är det också. kan ju inte gärna ta med all disk till jpobbet o diska varje dag hah.. Nej, detta var ett bakslag som jag VERKLIGEN INTE hade behövt just nu. Pallar inte alltså...

Ni kanske förstår att det tar lite på krafterna sånt här. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag vill fly från detta småland till varmare breddgrader - värme i form av vänner och kärlek. Här känner jag mig fruktansvärt oälskad, ovälkommen, i vägen och bara... aah... att jag inte passar in. det är tur att man har så fina människor i telefonboken, människor som håller mig på jorden, som hindrar mig från att göra dumma saker. Människor som bara med sin närvaro peppar mig och får mig att vilja gå vidare ordentligt. Människor som behöver mig lika mycket som jag behöver dem. Människor som är helt underbara och alltid komemr ha en speciell plats i mitt hjärta.. Tillskillnad från vissa andra. 

Nej. Detta blev ett tråkigt första inlägg, men jag bugar och bockar för er som tagit er igenom detta verk av lidande och negativitet. 

Nu ska jag kolla på TV och prata med en person som får mig att le och glömma allt ont i denna värld.

Ciao.

_________________________________________________________________

Dagens låt: Fireflies - Owl City