Blir ju tokig!
Åååh.. Idag är en sån där dag igen. Inget känns bra verkligen. Får fasiken whiplashskador av mina egna humörsvängningar! Konstigt med tanke på att jag aldrig vart en sån som har humörsvängningar överhuvudtaget.
Idag har jag jobbat på morgonen igen. Blir alltid helt konstig när jag går upp tidigt, och jag vänjer mig aldrig. Det är väldigt märkligt. Blir jättedålig i magen och mår apa när jag går upp innan nio. Konstigt, men de försvinner efter ett tag. Som sagt, jobbat ja. Skyltade färdigt denna minikampanj och de tog i princip hela mitt pass. Tycler det är väldigt roligt att skylta, för man kan gå där i sin egna lilla värld o bara pyssla. Sånt som jag tycker om. Ännu roligare är det att inventera (jag är förmodligen den enda i världen som gillar inventeringar) för man kan bara sitta där bak på lagret, räkna batterier, klockarmband och andra saker som tar en evighet. Men man sitter där, tyst, inga ljud, inget prat, bara jag och mina tankar. Man liksom glömmer bort tid och rum och det är så otroligt skönt tycker jag. Förra inventeringen stannade jag kvar efter jobbet och inventerade massor själv, för ja tyckte de va så skönt. När dom andra kom nästa dag va typ allt klart, ja hade inventerat flera timmar så vi blev klara en hel dag innan vi skulle va det. Hehe. Chefen vet att jag stannade kvar några timmar, men inte hur många, moahah... Men de va så skönt att bara sitta där, betalt eller inte.
At work a while ago...
Jo idag då. Allt har bara känts sådär pissigt. Jag har känt att jag inte har kontroll över mgsjälv, och över vad som händer. Jag hatar att inte veta vad som komemr ske. Typ det här emd flytten. Nu är ju en del fixad, boendet. Men att inte veta hur man kommer upp, hur jag ska få med alla grejer, hur det komemr gå med jobb.. et gör mig tokig! Jag vet att jag inte borde oroa mig, alla säger att de komer ordna sig och det komemr det säkert också. Men att inte veta tar ju livet av mig! För TÄNK OM!? Ingen kan ju veta.. Då står jag där.
Typ bara en sån här sak som med flyttbilen. Johannes kommer ju hjälpa mig upp, och han säger hela tiden att jaaa jaaa det löser sig. Men jag kan inte känna så förän jag vet att det är bokat och klart. Ååh... Tror jag komemr må såhär ända tills allt är klart, Tills jag är däruppe, har alla mina saker och verkligen kan börja om.. Först då komemr jag kunna bearbeta allt det här ordentligt.. Hoppas jag iallafall. Jag vill verkligen inte må såhär längre. Jag vill börja må bra igen, träffa nya vänner, få igång jobbandet och bara bli jag igen.. Det känns så sjukt långt borta bara..
men men. Idag tänker jag iallafall ta ett bubbelbad! Nämnde jag det? Att här i huset finns en stor fet jaccuzi som jag och min granne delar på. Så ikväll när hon gått till jobbet (hon jobbar natt) ska jag smyga ner och sitta där, ostörd, och bara softa. Kan vekligen behövas. Fast jag är lite rädd för mig själv just nu, det är ju när man är ensam och tar det lugnt och inte har nåt för sig som tankarna komemr.. de onda tankarna, moahhaha! Nej. fy. Nu ska vi inte va såna. :) Aaah.. denna månaden komemr gå såååå långsamt verkligen..
Åh så långa inlägg det blivit här i nystarten. Känns faktiskt riktigt skönt att bar askriva av sig ibland, även om jag inte kan skriva precis exakt det jag egentligen tänker... Det vore nog lite väl mycket ibland haha..
Nej. Lite mat kanske skulle sitta bra?
___________________________________________________
Dagens låt: What A Feeling - Flashdance (fy på mig för jag har inte ens sett filmen, men jag VILL!! Älskar allt som har att göra med musikaler!)
