Alltså, det är inte rätt.
2010-04-07 @ 11:17:00
Nu va de några dagar sen. Inte jättemycket som hänt men ändå.
Fyllde år i söndags, inte så mycket att fira dock, ett år äldre woohoo! Till skillnad från många andra bryr ja mig verkligen inte om min ålder, tycker snarare att det är skönt att växa upp lite ;) Snart 25 ju, wohoo, då börjar livet :) Hehe nej men. Födelsedagen spenderades inne i Stockholm hos fina Joakim, och påsken överlag blev det inget vidare av. Käkade ett ägg till frukost en dag, bara för att försöka få liiite påskkänsla haha, men de hjälpte inte så mkt!
Det är mycket som pågår just nu alltså. Mycket känslor inblandande i mitt liv, saker och ting går inte som förväntat och det är mycket jag behöver komma iordning med, igen. Borde fasiken byta mellannamn till Sofia Alltid Något Johansson. Skulle passa väldigt bra.
Det som tynger mig allra mest just nu, är hela jobbsituationen. Förlåt, men måsta bara skriva av mig lite. Dom är ju helt störda i huvudet! Jobbar ju som ni vet hos en familj, där jag tar hand om deras barn. På kontraktet ska jag bara at hand om ena barnet, som är 5 år och har autism, men de blir ändå att man tar hand om båda varje dag. Barnen är verkligen kanon, lite jobbigt emellanåt, men vad ska man annars förvänta sig liksom? Men föräldrarna alltså. Jag blir så fruktansvärt förbannad! Dom strular med våra kontrakt, ger oss fel timmar, försöker rent av blåsa oss och igår sparkade dom den andra tjejen bara för att hon sa emot. Naturligtvis får man inte göra så, så han sa bara att "Sofia passar bättre för jobbet" men att döma av både hans kommentarer och syn på hela situationen är det inget snack om varför han sparkade henne. Jag själv anser nog att hon var mer passande för jobbet än migsjälv. Men det är ju min syn.
Det roliga (läs: förjävliga) är inte ens allt de här, de skiter jag i. Det som är förjävligt och så jäkla tragiskt och ledsamt är att dom skiter i sina barn! Hur kan man göra det!? Dom har två barn med allvarliga funktionsnedsättningar men dom skiter i det! Det känns som man är där som barnvakt och inte det man egentligen är där för, dvs hjälpa barnen att utvecklas och lära sig uttrycka sig! Blir så FÖRBANNAD!! Åååh... Häromdagen hittade vi pärmar i barnens bokhylla, undanstoppade längst underst i en låda. Det var pärmar FULLA med övningar, riktlinjer, bilder att använda sig av. Fullt emd material som hjälper oss i jobbet nåt så otroligt! Pärmar där man skulle fylla i barnens utveckling och vad somhänder liksom. De hade inte blivit ifyllda på över TRE ÅR! Alltså, va fan!? Förstår inte.. Hur kan man bara strunta i sina barn sådär.. Blir så otroligt ledsen alltså. Stackars barn. O dom är så himla góa och fina barnen, och bara under de få veckor jag varit där har jag märkt sån otrolig skillnad! Bara det här emd maten: Ända sen början när ja kom dit så har dom hela tiden matat barnen och sagt att neeej han kan absolut inte äta själv! Men så är man där själv med om, och stälelr skålen framför dom - och dom äter! Mamman och pappan blev helt häpna - kan han äta själv, fantastiskt! Åååh.. puckon. Dom har absolut ingen koll på barn eller hur man ska ta hand om dom, oavsett om dom skulle vara normalbegåvade barn eller inte. Fan alltså. Vill bara ta med ungarna hem för ja vet att dom sulle få de bättre här hos mig än hos dom.
Aaah.. Det här gnager mig nåt så otroligt. Värsta är att jag inte har råd att säga ifrån, då sparkar dom väl mig med - vilket jag inte har råd med just nu. Så jag får helt enkelt hålla mig, och ta ut mina aggressioner här på bloggen istället ;) Letar jobb hela tiden så såfort jag httar nåt anat så drar jag. Men jag tycker som sagt väldigt synd om barnen, det är dom som får lida pga deras brist av omvårdnad och normalt vett! Jag är verkligen så långt ifrån aggressiv och elak det går att komma som person, men sånt här klarar jag bara inte av. Orättvisa och ren dumhet. Lider verkligen med dessa barn. är så mycket som går fel till att jag bara skulle vilja anmäla hela skiten egentligen, men ja vet inte alltså. är vekligen delad om hur jag borde göra här, hjälp någon? Åh, vilka arslen.
Igår ringde de iaf från Ur&Penn här i Uppsala igen :) Nice! Ska dit på torsdag morgon och öppna med dem, så de kan börja skola in mig och så ja får träffa all personal. känns riktigt bra och roligt. Har saknat "Pennan" och att få träffa lite normalt och civilicerat folk. Så förhoppningsvis kanske man får mer o mer timmar där så man kan skita i de andra sen. Så torsdag blir alltså en lång dag, börjar 9-15.30 på pennan och sen direkt ut till famijen där jag börjar kl 16. Usch. Men de funkar! Fast mest av allt längtar jag ändå till hösten, så jag får börja plugga. Vill verkligen och känner världens sug efter det. Så ja tror de kommer bli skitskoj. :)
Nej. kanske borde ta tag i disken som stått o drällt i en vecka nu (hehe, nästan) :) Mn de är ju så skööönt att bara ligga kvar i sängen och... vila... :) Hm. Det återstår att se vad som händer!
Åååh vet ni!!?? I HELGEN ÄR DET EL CLASICO!!!!! Årets händelse! Tror ni jag ska se den!!? Kommer int emissa den för något o hela världen, även om det innebär att jag får sätta mig på en sprotbar full med huliganer för mig själv :) Never ever alltså. MÅSTE SE! FORZA BARCA! :) Wiiihoo! :) Bästa bore ju såklart att se det live.. Mmmm.... fan alltså, vilken dröm. Men men, de får bli senare :)
Nej men, hej sålänge då!
6/4 - 2010.
________________________________________________________________
UPDATE:
Nej. Jag vet faktiskt inte om jag kan hålla tyst om det här. Hur ska jag klara av att jobba utan dåligt samvete om jag vet att barnen far illa? Jag gör ju allt jag kan för dom när jag jobbar, men resten av tiden då? Är det värt att förlora jobbet för barnens skull? Ja, fömodligen. Det skulle jag kunna göra, ävenom jag veta att jag inte skulle klara mig utan jobb. Men frågan är om de skulle få de så mycket bättre efter det ändå, de skulle bara bli samma visa om igen med annan personal, och hur ska man veta att de bättrar sig om man skulle anmäla ellerr säga till?... är så fruktansvärt kluven just nu, vet inte vad jag ska göra. Börjar gråta snart. Fan. Hatar att inte ha kontroll över denna situationen, är helt ställd. Kan någon ge mig ett svar på vad jag ska göra? Jag vill inte acceptera att "det finns orättvisor, kommer alltid göra, och det finns inget du kan göra åt det". Jag tror att man kan göra något åt ALLT, bara man ger sig fan på det, och inte ger upp! Men räcker det med bara EN vilja..? Måste komma på nåt. Snart.
Fyllde år i söndags, inte så mycket att fira dock, ett år äldre woohoo! Till skillnad från många andra bryr ja mig verkligen inte om min ålder, tycker snarare att det är skönt att växa upp lite ;) Snart 25 ju, wohoo, då börjar livet :) Hehe nej men. Födelsedagen spenderades inne i Stockholm hos fina Joakim, och påsken överlag blev det inget vidare av. Käkade ett ägg till frukost en dag, bara för att försöka få liiite påskkänsla haha, men de hjälpte inte så mkt!
Det är mycket som pågår just nu alltså. Mycket känslor inblandande i mitt liv, saker och ting går inte som förväntat och det är mycket jag behöver komma iordning med, igen. Borde fasiken byta mellannamn till Sofia Alltid Något Johansson. Skulle passa väldigt bra.
Det som tynger mig allra mest just nu, är hela jobbsituationen. Förlåt, men måsta bara skriva av mig lite. Dom är ju helt störda i huvudet! Jobbar ju som ni vet hos en familj, där jag tar hand om deras barn. På kontraktet ska jag bara at hand om ena barnet, som är 5 år och har autism, men de blir ändå att man tar hand om båda varje dag. Barnen är verkligen kanon, lite jobbigt emellanåt, men vad ska man annars förvänta sig liksom? Men föräldrarna alltså. Jag blir så fruktansvärt förbannad! Dom strular med våra kontrakt, ger oss fel timmar, försöker rent av blåsa oss och igår sparkade dom den andra tjejen bara för att hon sa emot. Naturligtvis får man inte göra så, så han sa bara att "Sofia passar bättre för jobbet" men att döma av både hans kommentarer och syn på hela situationen är det inget snack om varför han sparkade henne. Jag själv anser nog att hon var mer passande för jobbet än migsjälv. Men det är ju min syn.
Det roliga (läs: förjävliga) är inte ens allt de här, de skiter jag i. Det som är förjävligt och så jäkla tragiskt och ledsamt är att dom skiter i sina barn! Hur kan man göra det!? Dom har två barn med allvarliga funktionsnedsättningar men dom skiter i det! Det känns som man är där som barnvakt och inte det man egentligen är där för, dvs hjälpa barnen att utvecklas och lära sig uttrycka sig! Blir så FÖRBANNAD!! Åååh... Häromdagen hittade vi pärmar i barnens bokhylla, undanstoppade längst underst i en låda. Det var pärmar FULLA med övningar, riktlinjer, bilder att använda sig av. Fullt emd material som hjälper oss i jobbet nåt så otroligt! Pärmar där man skulle fylla i barnens utveckling och vad somhänder liksom. De hade inte blivit ifyllda på över TRE ÅR! Alltså, va fan!? Förstår inte.. Hur kan man bara strunta i sina barn sådär.. Blir så otroligt ledsen alltså. Stackars barn. O dom är så himla góa och fina barnen, och bara under de få veckor jag varit där har jag märkt sån otrolig skillnad! Bara det här emd maten: Ända sen början när ja kom dit så har dom hela tiden matat barnen och sagt att neeej han kan absolut inte äta själv! Men så är man där själv med om, och stälelr skålen framför dom - och dom äter! Mamman och pappan blev helt häpna - kan han äta själv, fantastiskt! Åååh.. puckon. Dom har absolut ingen koll på barn eller hur man ska ta hand om dom, oavsett om dom skulle vara normalbegåvade barn eller inte. Fan alltså. Vill bara ta med ungarna hem för ja vet att dom sulle få de bättre här hos mig än hos dom.
Aaah.. Det här gnager mig nåt så otroligt. Värsta är att jag inte har råd att säga ifrån, då sparkar dom väl mig med - vilket jag inte har råd med just nu. Så jag får helt enkelt hålla mig, och ta ut mina aggressioner här på bloggen istället ;) Letar jobb hela tiden så såfort jag httar nåt anat så drar jag. Men jag tycker som sagt väldigt synd om barnen, det är dom som får lida pga deras brist av omvårdnad och normalt vett! Jag är verkligen så långt ifrån aggressiv och elak det går att komma som person, men sånt här klarar jag bara inte av. Orättvisa och ren dumhet. Lider verkligen med dessa barn. är så mycket som går fel till att jag bara skulle vilja anmäla hela skiten egentligen, men ja vet inte alltså. är vekligen delad om hur jag borde göra här, hjälp någon? Åh, vilka arslen.
Igår ringde de iaf från Ur&Penn här i Uppsala igen :) Nice! Ska dit på torsdag morgon och öppna med dem, så de kan börja skola in mig och så ja får träffa all personal. känns riktigt bra och roligt. Har saknat "Pennan" och att få träffa lite normalt och civilicerat folk. Så förhoppningsvis kanske man får mer o mer timmar där så man kan skita i de andra sen. Så torsdag blir alltså en lång dag, börjar 9-15.30 på pennan och sen direkt ut till famijen där jag börjar kl 16. Usch. Men de funkar! Fast mest av allt längtar jag ändå till hösten, så jag får börja plugga. Vill verkligen och känner världens sug efter det. Så ja tror de kommer bli skitskoj. :)
Nej. kanske borde ta tag i disken som stått o drällt i en vecka nu (hehe, nästan) :) Mn de är ju så skööönt att bara ligga kvar i sängen och... vila... :) Hm. Det återstår att se vad som händer!
Åååh vet ni!!?? I HELGEN ÄR DET EL CLASICO!!!!! Årets händelse! Tror ni jag ska se den!!? Kommer int emissa den för något o hela världen, även om det innebär att jag får sätta mig på en sprotbar full med huliganer för mig själv :) Never ever alltså. MÅSTE SE! FORZA BARCA! :) Wiiihoo! :) Bästa bore ju såklart att se det live.. Mmmm.... fan alltså, vilken dröm. Men men, de får bli senare :)
Nej men, hej sålänge då!
6/4 - 2010.
________________________________________________________________
UPDATE:
Nej. Jag vet faktiskt inte om jag kan hålla tyst om det här. Hur ska jag klara av att jobba utan dåligt samvete om jag vet att barnen far illa? Jag gör ju allt jag kan för dom när jag jobbar, men resten av tiden då? Är det värt att förlora jobbet för barnens skull? Ja, fömodligen. Det skulle jag kunna göra, ävenom jag veta att jag inte skulle klara mig utan jobb. Men frågan är om de skulle få de så mycket bättre efter det ändå, de skulle bara bli samma visa om igen med annan personal, och hur ska man veta att de bättrar sig om man skulle anmäla ellerr säga till?... är så fruktansvärt kluven just nu, vet inte vad jag ska göra. Börjar gråta snart. Fan. Hatar att inte ha kontroll över denna situationen, är helt ställd. Kan någon ge mig ett svar på vad jag ska göra? Jag vill inte acceptera att "det finns orättvisor, kommer alltid göra, och det finns inget du kan göra åt det". Jag tror att man kan göra något åt ALLT, bara man ger sig fan på det, och inte ger upp! Men räcker det med bara EN vilja..? Måste komma på nåt. Snart.
Kommentarer
