Tack.

2010-04-22 @ 01:57:34
"Även att jag aldrig träffat dig, även att jag inte känner dig (mer än att jag följer din blogg) så känner jag din smärta i det du skriver. Du måste vara en helt underbar människa och jag ser många likheter mellan dig och mig. Ditt skrivande förgyller faktiskt min vardag ibland. Jag vet inte ens varför jag skriver detta inlägg men jag vill bara att du ska veta att du är en fin människa med stort hjärta."

Tack Michelle, vem du nu är, för den otroligt fina kommentaren. Den värmde! Vem är du, har du någon blogg eller email? O hur kom du in på min blogg, vore kul att veta :) Tack än en gång för den fina kommentaren, behövde höra fina ord. :)

_____________________________________________________

Har nyss kommit hem från Tina, som hade besök av Freddie. Va skönt att få sitta o snacka med dom, jag behövde ventilera! Tur att man har så fina vänner, vet inte vad jag hade gjort utan er. ♥

På vägen hem snöade det. Piss. SNÖ! Jag som hoppades att det inte skulle nå min lilla bubbla hehe (fast de nått hela övriga Sverige typ) :) Men vet ni, de gör ingenting. För 1 - de kommer ändå smälta bort fort, de här är inget som lägger sig! Och 2 - jag mår så mycket bättre nu än jag gjorde förut. Är så trött på att va trött o ledsen hela tiden, även om det iof är helt ok att vara det, men ändå. Nu tänker jag (försöka, som så många gånger förut) blicka framåt och försöka med en nystart (igen). Det är verkligen dags att ta sig i brallan nu alltså.  Tråkiga saker händer som man inte kan förutse, men det är bara att acceptera och gå vidare. Inte för att man ska va superglad om nån går och dör eller så, men jag menar rent allmänt. Iallafall för min egen del - jag har varit på botten alldeles för länge nu! Nu är det dags att ta ett simtag mot ytan och andas lite luft igen! Tamigfan!

Nu ska jag lägga mig så jag är pigg imorgon så jag kan börja jobba som en normal människa igen. Funkar ju inte normalt när man är hemma alltså. Inte konstigt man snöar in sig på småsaker då!

Tack än en gång mina fina vänner, kända och okända, för att ni finns där för mig i svåra och glada stunder - alla lägen! Jag behöver er och jag tror nog att ni behöver en liten dos av Sofia också :) Älskar er alla tusenfalt!

Ciao.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0