Sista kapitlet.

2010-04-21 @ 20:11:09
Fick ett samtal idag. Efter det har jag bara gråtit och gråtit. Jag visste att det skulle komma, jag visste det, jag hade det på känn. Men att få det bekräftat gjorde ondare än jag trodde. Som en kniv rakt i hjärtat, inte bara rakt in utan även omvriden. Som ett knytnävslag mitt i ansiktet. Som om jag var instängd i ett brinnande hus. Trodde jag var beredd på det här, jag har ju vetat om det sålänge, men tydligen inte.

Ett steg tillbaka, så känns det nu. Jag som äntligen kommit på fötter, trodde jag, och påbörjar mitt nya liv häruppe. Nu vill jag bara fly igen, in i migsjälv och bara försvinna för gott.

Jag saknar dig, kommer alltid göra. Och jag kommer alltid älska dig, du är den enda och den bästa i ditt slag. Jag undrar om du verkligen vet hur mycket du betytt för mig genom åren? Tror inte du förstår. Jag undrar var jag hade varit idag om det inte vore för dig. Inte här iallafall. Kommer komma ihåg allt fint vi gjort, alla fina minnen jag har ihop med dig.

Jag har vetat hela tiden att den här dagen skulle komma, men jag har alltid hoppats att det inte skulle bli så. Att nån skulle glömma bort det och att denna dag aldrig skulle gry. Men nu tvingas jag inse att hoppet är borta och lågan är släckt, för gott den här gången.

Jag kommer bära dig med mig, för alltid. Älskar dig av hela mitt hjärta och det kan ingen ändra på. Jag hoppas att du har det bra och är lycklig där du är. Detta är mitt avsked, men förhoppningsvis inte för gott - ett nödvändigt ont för att orka gå vidare.

Jag älskar dig J. ♥

______________________________________________





It must' a been a place so dark, couldn't feel the light
Reachin' for you through that stormy cloud
Now here we are gathered in our little home town
This can't be the way you meant to draw a crowd

Oh why that's what I keep askin'
Was there anything I could have said or done
Oh I had no clue you were masking the troubled soul, God only knows
What went wrong and why you'd leave the stage in the middle of a song

Now in my mind I keep you frozen as a seventeen year old
rounding third to score the winning run
You always played with passion no matter what the game
When you took the stage you shined just like the sun

Oh why that's what I keep askin'
Was there anything I could have said or done
Oh I had no clue you were masking the troubled soul, God only knows
What went wrong and why you'd leave the stage in the middle of a song

Now the oak trees are swayin' in the early autumn breeze
The golden sun is shining on my face
The tangled thoughts I hear a mockingbird sing
This old world really ain't that bad a place

Oh why there's no comprehending
And who am I to try to judge or explain
Oh but I do have one burning question
Who told you life wasn't worth the fight
They were wrong
They lied
And now you're gone
And we cried

Cause It's not like you to walk away in the middle of a song
9Your beautiful song
Your absolutely beautiful song


Kommentarer
Postat av: Michelle

Även att jag aldrig träffat dig, även att jag inte känner dig (mer än att jag följer din blogg) så känner jag din smärta i det du skriver. Du måste vara en helt underbar människa och jag ser många likheter mellan dig och mig. Ditt skrivande förgyller faktiskt min vardag ibland. Jag vet inte ens varför jag skriver detta inlägg men jag vill bara att du ska veta att du är en fin människa med stort hjärta.

2010-04-22 @ 00:16:52

Kommentera inlägget här:

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

        Kom ihåg mig?
RSS 2.0